Urin på en pinne

Idag var dottern och jag med India till veterinären. Hon har kissat ovanligt mycket den senaste tiden och nu händer det även att hon inte kan hålla sig över natten utan går ner och kissar i källaren. I fredags kollade jag noga när hon kissade och då var urinen rosa vilket innebär att det är blod i. Summa summarum - det pekar åt urinvägsinfektion.

 

Hon blev grundligt undersökt och hon fogade sig så himla snällt och slickade till och med på veterinären som förresten var dansk och ganska svår att förstå - men väldigt trevlig och fin med India. Pulsen var ovanligt låg, 54 slag/min, så det förbryllade veterinären lite eftersom hon inte är trött och hängig.

 

Vad är detta tro? jo - som dottern uttryckte det: piss i en kopp på pinne. Vi skickades ut för att ta ett färskt urinprov och för att India inte skulle bli störd och sluta kissa om jag närmade mig fixades detta hjälpmedel till. Silvertejp är bra till det mesta. "Om det går att fixa med silvertejp är det inte trasigt!"

Därefter blev det en rätt lång väntetid medan urinprovet kollades och ett akut fall med pinne (inte vår) fast i halsen togs om hand. Coola India somnade.



I urinprovet hittades lite bakterier och lite för mycket kristaller. Dessutom var det basiskt fast köttätare bör ha sur urin. Inget blod kunde ses. Det beslutades att India skulle få en helhetskontroll och alltså skulle hon ta blodprov. Jag är blodprovsfobiker. Inte så där "lite-rädd-så-jag-måste-titta-bort-när-de-sticker" utan "jag-dör-om-ni-ens-pratar-om-blodprov-och-jag-har-prövat-terapi-två-gånger-utan-resultat-skräckslagen (inte det minsta logiskt eller rationellt men sån är tyvärr jag...) Trots det tänkte jag morskt att jag naturligtvis skulle stötta hundtjejen min och satte mig med hennes huvud i mitt knä medan de började raka hennes ben och göra i ordning för provtagningen. Det tog inte lång tid förrän jag fick metallsmak i munnen, stickningar i armarna och flimmer framför ögonen. Alltså fick dottern ta min plats och jag fick pinsamt nog lägga mig på golvet för att inte tuppa av helt. Turligt nog är dottern helcool när det gäller sådant och hon har planer på att bli just djursjukvårdare. Och hon ställdes allt på prov: hon fick agera assistent under den halvtimme (!) provtagningen pågick. Det tog så lång tid pga att India tydligen är blodlös... Nä, men väldigt svårstucken. Jag låg på golvet och tyckte så förbaskat synd om henne för att det tog sådan tid och att de fick sticka henne så många gånger. Lite blod fick de i alla fall ut.

 

Vi måste dit imorgon bitti också för att lämna in morgonurin och ta ett nytt blodprov som förhoppningsvis blir lättare att ta och som ger mer blod. Jag har lovat dottern att sitta kvar i väntrummet och låta henne sköta allt!



Stucken lite varstans... <3