Igår kväll åkte dottern och jag till en kompis för att köpa hö till marsvinen och kaninen. De är visserligen små men äter som bara den och hon är trött på att köpa dyrt hö i små påsar. Min kompis har sju islandshästar och följaktligen en hel del hö.
Här har vi den ena av familjens hundar - långhåriga schäfern Diesel. Så fin och snäll!
India har ju träffat hästar ute ett antal gånger men så här nära har hon inte varit. Hon gillar dem skarpt :-)
Mycket nyfiken ung dam.
Den här lille är nu två år men jag kommer ihåg honom som pytteföl <3 Alla har isländska namn som sig bör och han heter något jag inte kommer ihåg hur det stavas men det uttalas ungefär" Löjvi".
Blir sugen på att skutta upp och galoppera iväg ;-)
En av dessa fina islänningar har jag faktiskt ridit på. Han heter Garpur (stavning?) och jag hade äran att få rida på tur med honom när jobbarkompisarna ordnade världens bästa möhippa för två och ett halvt år sedan :-)
Så här tjusiga var vi då, Garpur och jag. Den traditionella leken öltölt - där man ska tölta en viss sträcka med ett glas öl i handen och spilla så lite som möjligt - blev till en cidergalopp. Att få fram en bra tölt är inget jag kan stoltsera med och öl gillar jag inte. Men cidergaloppen klarade vi galant :-)
Vilken mysig förmiddag! Jag fick med mig Linnéa som också har ett hunddagis (där jag praktiserade i våras) på en härlig skogstur. India och Hubbe fann varandra direkt och rasade runt och lekte vilt. Linnéas lilla fralla Grynet är en liten tuffing som gärna lade sig i de storas lek :-)
Här har vi ett gäng av hundarna. Hon har några fler än jag. Än så länge.... :-) Hubbe är han med orange sele.
Och detta är Grynet - en fransk bulldogtjej på tio månader <3 Jag är ju uppvuxen med en sån och äääälskar rasen! Det kommer definitivt att flytta in en liten fralla hos oss i sinom tid :-)
Det var jättetrevligt att vandra med Linnéa igen och vi bestämde oss för att upprepa det redan nästa vecka.
Vi hittade en ny runda idag. Vi började med vår vanliga väg vid Spakås men svängde sedan ner mot Ulvhults säteri.
Vilken härlig höstdag! Jag vet att solen skiner därute men det är inte många solstrålar som tränger in i skogens skugga.
Fast här har vi två solstrålar <3
Swea behöver alltid kolla lite extra om hon kanske missar något roligt om hon kommer :-)
Vackra höstfärger.
En vacker allé leder ner till Ulvhults säteri.
Problemet var bara att när vi kom ner till gården ledde vägen rakt in på säteriets mangårdsbyggnads gård Jag tycker att det känns lite olustigt att gå igenom privat mark men det fanns liksom ingen annan väg att fortsätta på... Funderar nästan på att ringa någon där och fråga om det är ok att gå där för sedan fortsatte vägen ner mot Vättern, svängde av söderut och anslöt till slut till den väg vi startat på - en jättefin runda på ca 6 kilometer. Den vill jag gärna gå igen!
Taxklippning i Sätuna, Broddetorp stod på agendan idag. Taxen Tilda är strävhårig men eftersom hon har uppnått den mogna åldern av tio år klipps hon istället för att ryckas. När man väl börjat klippa så blir pälsen "förstörd" så att man inte längre kan rycka den. Men ska man inte ställa ut hunden och när den dessutom börjar bli till åren och därför ändå får en försämrad pälskvalitet kan det vara lika bra. Tilda är Silvers mattes föräldrars hund och en riktig charmknutta. Det är som vanligt roligt att se när hundar som inte setts förut (India och Tilda) på en gång accepterar varandra.
Så här trivs jag :-)
India och Silver är ju gamla bekanta.
Tilda är van vid att trimmas och klippas och gjorde inget väsen av sig. Hon tog det hela med ro <3
Tilda i husses knä efter klippning. De verkade båda nöjda och belåtna.
Efter klippningen vankades det andra bullar! Kanelbullar närmare bestämt. Och kaffe. Gott och välförtjänt :-)
Fina blandrasen Alva fick sina klor klippta på Voffebo i morse. Hennes matte var en av de tre som vunnit utlottningen av kloklippning på FB. Alva var en lite osäker dam och India var som vanligt lite bufflig så hon fick stanna på andra sidan grinden. Trots osäkerheten och den nya miljön och den otäcka tanten (jag) som dummade sig med hennes tassar gick det bra för Alva och det verkar som om de kommer tillbaka för mer manikyr (eller är det pedikyr när vi pratar tassar...?)
På eftermiddagen åkte jag och India upp till klubben. Först tog vi en sväng i skogen och sedan blev det ett miniträningspass på plan.
Lite hopp.
Och lite apport
Och en boll på vift som India bara inte kunde lokalisera. Snurr i huvudet och på svansen :-)
Efter det gick vi in stugan och kopierade papper till kvällens kurs.
Kopieringsmaskinen tuggar på, jag sorterar och India kollar uttråkat på.
Till alla som planerar att överraska mig med en julklapp i år har jag ett hett tips ;-) Ni vet Bamse och Leeta på sökkursen? De har så fina tjänstetecken med sina namn på.
Ett sånt vill jag ha till India med! De finns att beställa på till exempel Mach Och där finns även annat fint som lyxiga hundhalsband i läder med namnet broderat på mm. Ett litet presentkort därifrån hade inte gjort ont *hint, hint*
Vem kan vara rädd för de här söta soffpotatisarna?
Svar: Många! Hundrädda personer råkar man på lite varstans. Ett exempel är min dotters bästa kompis som, när de började umgås i femårsåldern, var livrädd för hundar. Vår dåvarande hund västgötaspetsen Totte var inget undantag - till en början i alla fall. .. Sakta men säkert vande hon sig vid honom och efter ett tag brydde hon sig inte längre och därefter valde hon till och med att klappa honom ibland. Nu tio år senare är hon inte överdrivet förtjust i hundar men klarar med lätthet av att umgås med vår galna India. Om man får träffa säkra hundar under ordnade former under en längre period kan den värsta rädslan överbryggas.
Ett nutida exempel är en pojke på lillsonens fritid. Han är från Syrien och har en helt annan inställning till hundar än vi överlag har i Sverige. Första gången när jag kom och hämtade sonen och hade med mig India och Swea vågade han inte närma sig fast han var mycket nyfiken. Med hjälp av hans förstående fröknar och dessa fina, och i den situationen, lugna hundar har han successivt under ca två månader närmat sig dem och idag hade han kommit så långt att han vågade ge India en korvbit och låta henne ge honom tassen. Det är underbart att se hur han lyser upp och hur stolt han är över sin bedrift :-) Personalen på fritids säger att han ofta pratar om hundarna och blir så glad när de kommer. Hoppas att han fortsätter att utveckla sitt intresse för hundar och till slut blir av med sin osäkerhet helt!
I vanlig ordning var jag och India på sökkurs idag. Hon är så go - när jag tog fram termosen för att fylla på kaffe i morse fattade hon vad som var på gång och blev superotålig och började gnällyla. Men hon fick allt igen för på vägen dit fick hon höra mig skrålyla i kapp med Tom Jones "Delilah". Dagens bilder var inte lätta att få till - vi befann oss i ett halvöppet, halvmörkt, halvljust, helbrötigt plåthus och ljuset samarbetade inte riktigt. Dessutom är de ju så förbaskat rörliga de där hundarna. De bara blurrar förbi. Nåja - här är ett axplock:
Bamse är en så otroligt fin och snäll rottweiler som jag gärna hade stoppat i fickan och snott med mig hem :-)
Här kommer Bamse i full fart med rullen till matte. Vid ett annat sök hittade han dock en tom mjölkkartong som han också kom stolt tillbaka med :-)
"Sök" viskar jag till henne innan hon drar iväg.
Här fanns det någon berättar India med sina skall för mig.
India kampar glatt med figuranten.
Fina Leeta har ni sett förr.
Det är ju supersökarschäfern :-)
Och här har vi ju underbara Tyra.
Fort ska det gå när man ska visa matte var figgen finns.
Vid ett av söken hade figuranten gömt sig inne i ett mörkt rum. India tyckte nog att det var aningens läskigt och började skälla i frustration och ville att jag skulle guida och hjälpa henne. Efter att jag följt med henne in och skickat henne igen gick hon dock långt in, hittade figgen och markerade. Duktig tjej!
Det var en lite ruggig morgon men Högaliden var mysig även i duggregnet.
Det växer tydligen leversnittar i skogen vilket gav tjejerna lite förströelse medan jag vilade benen lite. Därefter hittade de var sin pinne att smaska på. Jag tycker att det är så skönt när man kan bara vara i skogen. Sitta och lyssna på naturens alla ljud. Och för hundarna är det gott att få snuffla runt och upptäcka utan att behöva vara i rörelse och hänga med.
Liljekonvaljen i sin höstskrud - vackra bär men inte ätliga!
Vi kom just hem från öppen träning på klubben. Det var bra länge sedan vi tränade på klubben med många nya hundar... Det märktes på India kan man väl säga! Hon var heltaggad och virrig till en början och skällde uppfordrande på mig när inget hände. Men det la sig efter en liten stunds aktivering. Klockrena inkallningar mellan två rader delvis okända hundar känns ju bra.
Efter träningen fikade vi i klubbstugan. India visade sig naturligtvis från sin glupskaste sida.... Hemma tigger hon inte alls men där är det ju så att det ofta slinker ner en och annan godbit från diverse snälla händer. Alltså tror man tydligen att man kan bete sig hur som helst bara man är söt. Skithunden norpade en hel bulle från fatet! Det tog en millisekund. Men jag grävde resolut ut den ur käften på henne och slängde den. Sådant ska inte löna sig.
Vi började dagen med att ta en tur till Mullsjön och tillbaka längs med Hjoån. India och jag har verkligen saknat lilla Sweabus - hon har inte varit här på nästan en vecka.
Kompisarna betar gräs precis som kossorna vi nyss passerade.
Idag blåser det nåt väldigt! Till och med jag som oftast är så varm av mig hade både fleecetröja och jacka på mig! Efter ett tag när vi gick ute vid fälten där det blåste extra mycket tog jag till och med på pannband och luva - då är det extremt! Swea och jag muttrade lite över stormandet men India brydde sig som vanligt inte ett dugg.
Här vid Stämmorna släpps Hjoån ut från Mullsjön.
Vad kan vara roligare än att springa med en pinne....? Inte mycket enligt India.
Hon passade också på att rulla sig i någon sorts skit och hela hunden luktade något som inte påminde om rosor minsann! Därför blev det raka vägen in i duschen när vi kom hem! Tänk om hon kunde inse sambandet någon gång...
Klantiga jag hade glömt ta med Indias koppel i bilen och ibland kan det ju onekligen vara bra att ha - framför allt när man ska korsa 195:an. Men nöden är uppfinningarnas moder och man tager vad man haver som det så fint heter. Jag gjorde ett provisoriskt koppel av ett rep som låg i bilen.
Fruktansvärt suddig bild, jag vet. Men vi gick ju...
Idag har jag haft besök av Luva och henne matte. Luva är en åttamånaders blandning mellan bearded collie och springer spaniel. Hon och hennes kompis Bella kommer att tillbringa några dagar då och då på Voffebo vilket jag ser fram emot mycket! Efter en liten gemensam promenad där både Luva och India betedde sig på sitt allra busigaste sätt kom vi hem och tog det lite lugnare. Tjejerna verkade gilla varandra och kunde efter ett litet tag slappna av ordentligt. Tyvärr fångade jag inte Luva på bild så ni får vänta med att se sötnosen.
Just nu tar jag en liten paus från att förbereda en Power Point-presentation om "Farliga hundar" - en bok av Kerstin Malm som inte egentligen handlar om farliga hundar utan om hundägares maktlöshet inför tillsynslagen och myndigheterna. Presentationen ska jag hålla på klubben ikväll på allmänlydnadspasset.
Idag är ettåriga schnauzern Daisy hos oss. Hon är världens snällaste och gladaste hund och väldigt förtjust i India. India delar tyvärr inte den känslan... Eller rättare sagt India gillar inte att Daisy vill vara med henne hela tiden och sniffa på henne både här och där. Så då agerar hon surkärring. Daisy är som de flesta unghundar och fattar inte alls vad tanten säger.
Vi är nyss hemkomna från en promenad i Högaliden. Det känns säkrast att hålla sig till spåren för att inte riskera att råka på någon skjutglad jägare som tror att jag är en älg. Daisy är en liten retsticka som busade upp India gång på gång att jaga henne så nu sover India sött.
I morse hade vi besök av schnauzern Daisy. Hon går i kursen där jag är medhjälpare. På tisdag ska hon vara här hela dagen så därför är det bra att ha varit här lite innan. Bild och mer info om denna lilla dam kommer på tisdag.
Efter lunch drog vi till skogs. Det är där vi trivs bäst!
Förmiddagen spenderades hos Tyra. Vi tog först en promenad i skogen och Benders gamla grusgrop. Tjejerna kommer bra överens även om India blir lite väl bufflig i sin lek för Tyras smak.
När vi kom tillbaka till gården drack vi lite kaffe innan vi tränade lite sök. Tyra koncentrerade sig på att rullmarkera och vi gjorde några sådana övningar och vid sista övningen blev det en klockren hämtning av rullen. Vi började på samma sätt med India fast med skallmarkering. Därefter gjorde vi två sök. Det första gick hur bra som helst - hon hittade och gav till tre skall. Det andra blev lite mer utdraget då hon inte riktigt verkade fatta att hon faktiskt skulle hitta samma person igen... Men till slut markerade hon som han skulle med tre skall.
I eftermiddags fick jag vara med när strävhårstaxen Nova trimmades. Hennes matte har Sjöstadens kennel och är mycket van vid att trimma taxar. Alltså var jag mycket tacksam för chansen att få lära mig och testa på denna konst lite grann.
Här har vi Nova före trimningen.
Nova under trimning.
Hon är inte helt förtjust men ganska medgörlig ändå. Och väääldigt pussig <3
Här har vi det färdiga resultatet. Fint va!
Jag tyckte att det var jättekul att få lära mig något nytt. Jag har ju aldrig haft en ras som behöver ryckas så min erfarenhet var ju inte så stor. Jag tyckte däremot inte att det var så speciellt svårt. Det kräver naturligtvis en hel massa övning för att det ska gå fort och smidigt och i ärlighetens namn så gjorde ju Novas matte de svåra partierna men jag kan nog bemästra konsten med tiden hoppas jag.
Detta är en av Novas flockmedlemmar - ett och ett halvt-åriga goldentiken Vilda. Hundparten av flocken består för övrigt av fyra taxdamer vid namn Aqua, Birka, Clura och Klara.
