Vi föredrar mysiga, slingrande, tvåhundraåriga, lummiga skogsstigar som går över stock och sten framför tillrättalagda gångvägar. Så när vi går i Högalidens fritidsområde med motionsslingor väljer vi oftast att gå på cykellederna. De, till skillnad från joggingslingorna, är nämligen just sådana. Konstigt nog, med tanke på att i stan ska cykelbanorna vara jämna och fina utan grus. Men det är klart - har man en MTB ska den ju utsättas för lite motstånd. Vi går som sagt ofta där och möter sällan en kotte vilket också är en fördel för den som njuter av ensamheten i skogen.
 |
Vilken väg ska vi ta idag, matte? |
 |
Även döda träd kan vara vackra! |
Instämmer helt om fördelarna med urgamla naturliga stigar i skogar. India med matte och mig vandrade i förra helgen också på liknande gamla stigar i Halmstadtrakten. Lite nostalgiskt kändes det också med tanke på att min äldsta syster, nu avliden, bodde granne med skogen.
SvaraRadera